Hello Kitty eller Rizzopumps?
När man e vuxen så är det tabu att vara för barnslig. Om man skrattar vid fel tillfälle eller gillar hitta nemo så får man både en och annan menande blick.
Men jag då? Jag är vuxen men ändå inte.. eller? Ibland förväntas man vara otrooligt vuxen, koll på allt och ett belevat sätt, för att i nästa stund sätta på sig strumpor med "hello Kitty" på och lägga pärlplattor. Jag gillar pärlplattor och jag tycker väl sådär om Hello Kitty men man kanske inte måste välja? Kanske jag kan gå i min jordgubbsmössa till jobbet?!
Fast nej.. då skulle nog ingen ta mig på allvar.. :)
Under pressure...
stress och press
2 små ord som betyder stora saker.. Stress för att hinna till jobbet för att man försov sig lite för att man inte kunde gå och lägga sig så tidigt som man ville för att man precis kommit hem från jobbet/träningen (som skulle göra en gott och ge lugn btw) och för att man inte la sig direkt för att man måste ju lugna ner sig efter dagen och kanske hinka i sig lite vanilj te innan man med bankande hjärta lägger sin kalufs på kudden.
Press för att man vill göra sitt bästa på jobbet och för att hinna söka till utbildningar, kurser och annat som ska göra klivet till nästa pinne på karriärsstegen mycket lättare..
Om det ändå var en stege gjord av rep och plankor som ledde upp i en träkoja eller nåt...
När jag väl börjat stressa så kan jag inte slappna av så lätt.. Trots djupa andetag och stressbollar (vilket bara gör mig mer stressad, vem uppfann den??)
Just nu skulle jag vilja vara hemma i min soffa, med en filt och zappa lite.. Kanske ha lite tråkigt..
Flyg fula Facebuck flyyg
Jag erkänner: Jag har Facebook.. I början tänkte jag; vad e det här för skitsida.. kommer jag aldrig använda.. Alla ställen där man kan bli attackerad av en interaktiv varulv eller vampyr bör man lämna snarast.. Eller? Tönten i oss kanske vill ge öl till varann som man inte kan dricka.. Ge kramar man inte känner.. Skönt att känna att folk som sitter vid en dator någon mil bort iaf bryr sig nog att peta på en once in a while.. Internet tar över våra liv, varför inte våra personligheter också? Nej hugha... (bra uttryck:))
Facebook är också bra om man vill spionera.. Kolla vad han eller hon gör nu för tiden? Oj, har han fått barn! Shit vilken bild.. och så vidare..Som med dokusåpor... fast in real life..
Cred ska facan ha ändå.. Man hittar folk man tappat bort och kan ta avstånd från såna man vill tappa bort. Det är lite kul att få ett moneytree eller en cyberpuss..
Facebook kanske e en fluga? Ibland matar man den med socker och ger den ett namn för att sedan jaga den med flugsmällan...
Den ska helst vara snygg också..
I fyra år (kanske bara e tre men jag måste ta i lite..) I FEM år har jag haft samma vinterjacka och det är en kort lite köttbullformad sak. Men den e varm. Det är ändå värt att känna sig som en treåring i overall / michelingubbe om man slipper frysa.. Förra året köpte jag jättefiina (överdrift!) vinterstövlar som jag duktigt inpregnerade med spray så de skulle hålla.. En månad senare så är båda (!) dragkedjorna paj. Det är nämligen så med mig att köper jag något så går det sönder.
Alla vinterjackor eller stövlar som e snygga måste man vara Paris Hilton för att ha råd med.. Och tack GODE GUD så e man inte det.. (Fatta bara o bära runt på hundskrället hela dagarna..)
Men nu jävlarimig ska jag inte frysa mer.
Förra året då ovannämnda stövlar gick sönder fick jag gå tillbaks till mina höststövlar och en gång då bussen inte ville komma utan det var en halvtimme till nästa så fick jag bokstavligen hoppa omkring i 25 minuter för att inte bli helt blå om fötterna!
Men Nej nej nej (jag sa nej :)) Inte mer. No more..
Nej, jag kan inte säga nej!
Det där i början med jo.. eh.. då vill jag att folk ska fatta att jag inte alls kan, att jag är gruvligt upptagen (jag tittar också lite extra intresserat på det jag håller på med) och att de ska förstå själva att jag inte kan. Oftast icke.. Men tom ibland då de faktiskt fattar och säger "Oj, men du kanske e upptagen?" så tittar man lite småstressat omkring sig och svarar "Nej då, ingen fara"... PUCKO! Säg istället att du har massa att göra och inte har tid! Fast... nej.. man vill ju vara trevlig och att alla ska trivas... Yadiyadayada...
Det bör dock påpekas att säger man nej någon gång så tittar dom på en med ögon stora som tefat och då måste man snabbt ändra sitt nej till ett tveklöst JA!! Jag ska säga nej mer.. Shut up and suck..
mormorar
Såna problem är förvisso triviala och man saknar dom nog om man inte skulle ha dom där att tjata på en.. Visst e mormor painig när hon frågar för tredje gången om man tvättat händerna innan maten eller gnatar om att man aldrig hittar sina saker.. Men inget går upp emot en mormorkram med sin mormorparfym och fläckfria förkläde. Skålen med för gamla karameller (för det är så man säger.. inte godis utan karameller) som man allt för ofta nallar ur. Julgranen med julpynt från ett annat sekel som därför är så mycket vackrare än blå kulor köpta på åhléns (whats up with that?)
Det är något speciellt med äldre som har sina koftor, lagda frisyrer och bekväma skor.. Det innebär ändå trygghet då dem skorna står i hallen en söndagsmorgon..
Sen finns det vissa man gärna kan slippa.. Störiga kusiner med ännu störigare barn som får skrika hur högt dom vill och dra en i håret utan att bli tillsagda.. Fasansfulla fastrar och mossiga mostrar är ju heller inget direkt att hänga i julgran (hepp!)
Men sju sorters kakor och doften av nybryggt kaffe är det som sagt inget som går upp mot..
Saknar dig mormor...
Karlssons kalasklister är prima vara!
Att göra sitt bästa e bra.. Säger dom.
"Bara du gör ditt bästa!"
Men jag har märkt en halvjobbig trend. Ju duktigare man är eller ju mer man kämpar så förväntas mer och mer och kraven blir högre och högre.. Om man är ny på ett jobb och gör just sitt bästa för att göra sitt jobb på bästa möjliga sätt , om man tar egna initiativ och säger glatt att "det kan jag göra!" Man vill visa sig framåt och att man klarar av sina uppgifter med guldstjärna i kanten.
Men då man någon gång har en dålig dag, är trött, ledsen eller irriterad och göra ett misstag vill man tro att folk ska förstå och låta det gå obemärkt förbi. Icke.. Ju mer folk förväntar sig av en desto mindre får man misslyckas. Och det blir större rabalder den enda gången du gör det.
En kompis till mig är alltid glad. han är alltid på gott humör och skojar om det mesta. Men den gången han sitter tyst och inte alltid har ett leende från öra till öra utan kanske bara från kindben till kindben kommenterar människor omkring hur sur han verkar vara..
Missförstå mig rätt och fett här.. Jag TYCKER att man ska göra sitt bästa, för att göra något halvdant känns inte så aktuellt. Inte för mig i alla fall. Men jag tycker mig se mönstret av att ju mer rätt du gör, desto mindre förståelse får du om du visar sprickor i fasaden..
Det ska ju löna sig att slita lite extra för att vinna något. Inte bli räddare och räddare för att någon enstaka gång trampa snett, för att sen klistra ihop sig med karlssons klister...
Vem har rätt om rätten får bestämma?
Läste i någon gratistidning idag att Kammaråklagaren i city är sämst på att åtala och fälla våldtäktsmän.. Och det är i Stockholm som flest våldtäkter begås. Ja men det är ju lovande..
Jag menar vad tvekar dom över? Efter att kvinnan lyckats fly efter våldtäkten så skickar förövaren ett sms till en polare och säger hur skönt det är med förnedring och att kvinnan är deras lilla slampa (han använde ett starkare ord meeeeen det passar kanske inte här så ni kan ju använda fantasin er mor gav er)... Nu e det alltså rättens stora uppgift att bestämma om han fattade att hon inte ville vara med på det eller om han trodde att hon gladeligen blev förnedrad.. Skojar ni med mig?! Are you pulling my leg? jo häf gått to bi kiddin?
Ja, hon var säääkert med på det. Hon satt säkert hemma och tänkte så här; "nee nu e man nog lite uttråkad.. ska nog åka till stureplan och bli förnedrad som jag gillar så mycket." Sen fick hon nog bara för sig att hon skulle dra honom in för rätta.. Bara en fix idé..
Nej skämt åsido.. Spärra in dom jävlarna...
Och gör det nu.
otur med blodiglar
Jag lämnade in honom på sjukhus (elgiganten) idag så får vi se om de kan blåsa nytt liv i min lilla lur..
Det finns en del människor som totalt suger energi ur en, som en blodigel och då de pratar med en så har det ett distinkt grepp om ens arm så att man inte kan fly.. För man VILL fly. Samma människor har en tendens (milt sagt, men jag ska inte vara för politiskt inkorrekt) att prata väldigt högt och lite gnälligt.. Gärna med dialekt av någon form.
Jag hårar mer och mer och måste verkligen klippa mig nu.. Slinga blir för dyrt.. ska kanske gå till salong ala mamma. Där är det alltid trevlig stämning, med plats för goda råd och varm choklad.. Och ingen som iglar sig fast i ens arm.. Släpp tack..
jobbajobbajobbaåkatrickenätalunch
Jag ville bli forskare då jag var liten.. Sen ville jag bli pilot. (Det vill jag väl fortfarande). Jag är den där jobbiga bruden som garvar då planet lyfter. Inte för att jag är rädd utan för att det pirrar så skönt i magen. Och så lyfter man. Hur coolt som helst. Minns en gång då jag skulle flyga till grekland. Då satt jag bredvid två likbleka greker som tittade argt på mig efter de spytt i papperspåsen. Kanske trodde dom att jag skrattade åt dom...
Sen ville jag bli veterinär.. (vill jag väl fortfarande) iaf efter att jag vid 12 års ålder förlikat mig vid tanken att behöva ta livet av djur.. Vettefan om min blödiga personlighet skulle klara det 12 år senare.. Avliva en stackars lemur eller höna eller nåt.. Det går ju faktiskt inte...
Så nu vill jag bli skådespelare.. Har jag alltid velat. Jämt. Kommer vilja det imorogn också.. Varför kunde inte min stora passion vara plattdjur eller nåt..? Jo just det.. Man vill ju inte vara nörd..
Nu ska jag dricka vin..
Godnatt
