Mjölk e inte livet..

Imorgon ska man tydligen ha på sig en röd tröja för att stödja munkarna i Burma.. Jag har ingen röd tröja.. Men jag kan ha rött nagellack eller nåt! Jag tycker dom e bra... Munkarna alltså. Stand up for your right ! inte låta sig slås ner bara för att man har en K-pistpipa i näsan..Ibland ska man ju fan inte ge sig bara. Som jag när jag var liten.. Nu menar jag inte att jag var en 80-tals Gandhi vid sju års ålder med slagord som "stoppa pressarna" eller "skogen är våra lungor" utan det handlar om något så enkelt som mejeriprodukter... Dairy products...Kefir.. mjölk helt enkelt.

Jag avskyr mjölk.. Jag kan räkna centilitrarna av ren mjölk jag druckit på ena handen.. Det går inte.. Mjölk är jolmigt. (och ja det finns ett ord som heter jolmigt) Jag kan heller inte äta fil, yoghurt eller andra jolmiga mjölkprodukter. Aldrig kunnat, kommer aldrig kunna..

Mamma försökte dock.. T.om. pappa försökte ibland. Ska du inte pröva du kanske blir överraskad? Mmmm Just det.. Att det smakar sopor den här gången med.. Hon försökte på alla sätt. Lite pytte oboy i som sen resulterade i att jag fyllde på med tre matskedar till.. Hon försökte få i mig ost med miniatyrmackor för att jag skulle smaka. Jag gjorde det icke. Det som smakar dåligt smakar lika dåligt i liten mängd..

I skolan fick vi små pins där det stod mjölk i livet på .. Jag ritade ett stort X över min och satte den trotsigt på ryggan.. För visst e man rebell.. Rakt in i själen...

Trassel hos Tandis

Ja jag ska klippa mig.. Det håller inte längre..

Jag har långt hår, nästan för långt tycker jag själv.. Fast... Jag har frisörskräck. Jo, men jag har det.. Innan jag klipper mig hos en frisör så måste jag noga förklara hur viktigt det är att hon klipper fem centimeter och inte sex och att jag kommer stämma henne om jag blir missnöjd..

Detta gör inte saken lättare för stackars frisören att klippa mitt hår preciiis som jag vill ha det.. Jag har en vän som bara kan gå in till en frisör (vilken som helst!!) och säga: "Gör vad du vill"  Jag skälver vid blotta tanken och måste därefter påpeka tydligt för min minituöst noga utvalda frisör att denne striktligen INTE får göra precis som hon vill..

Ovannämnda svär lite tyst för sig själv och sprutar mitt hår med vatten så jag till slut ser ut som en blöt afghanhund. Minns Ni Trasselsudd förresten?? Trasselsudd var ett tecknat barnprogram som handlade om afghanhunden trasselsudd. Om jag någon gång skaffar en afghan hund (vilket jag tvivlar på) men OM så ska denne heta Trasselsudd..

Så att gå till frisören är för mig som det är för andra att gå till tandläkaren..(Eller för mig också för den delen, ingen gillar tandis..) Som tur är innehåller frisörbesöket inte bedövningssprutor och ändlös smärta, plus att man känner sig bra mycket snyggare när man är färdig från frisören än från tandis... När halva munnen hänger och man sörplar dreggel i två timmar så vill man inte gå tillbaks ett halvår senare..

Fan jag måste gå till tandis... Det håller inte längre...

Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Efraimsdotter Långstrump

Det är strålande sol och blå himmel idag.. Alla tycker det är fantastiskt och envisas med att påpeka det. Visst är det trevligt, men jag måste erkänna att jag oftast hellre vill att det ösregnar och blåser så att det nästan viner i husväggarna.. Och så får man dricka te, (vanilj med hemlagad (plus i kanten) honung) och inte göra nånting alls, för "nej inte kan jag gå ut i det här vädret!"

Snart är det kanelbullens dag. Vilken tur att kanelbullen har en dag, när skulle man annars äta kanelbullar? .. eh...

Bra med dagar ändå. Gillade barnens dag då jag var barn. Eller sådär.. Man fick väl mest rita pedagogiska teckningar om fred på jorden eller vika hattar av tidningar, som jag för övrigt aldrig fattade hur man gjorde.. Eller fettisdagen! Gillar i för sig inte semlor någe vidare men iaf! Man får äta massa obra saker utan att få dåligt samvete. Namnsdagar är väl okej men jag har ingen namnsdag :( Och då heter jag ändå två namn och inget finns med.. Alfhild finns med.. Ali finns med.. Men inte Sofie.. Cruel world..

Så jag får dela med Sofia, eller låtsas att jag har namnsdag då.. 15 maj för er som inte vet! Inte undra på att alla misstar en för att heta Sofia.. Det kanske är larvigt men jag blir lite sur på riktigt då folk säger fel.. Jamen det är lite som att säga Christer till Christian.. Det är faktiskt två helt olika namn.. Som Sofie och Sofia..

Okej om man säger fel men man tror man känner en snubbe..

Jag ska döpa om mig till nåt som folk inte glömmer.. Typ Pippi.. Världens starkaste tjej..Jag ska försöka kirra en lilla gubben med en gång!



Syster duktig

Bror duktig.. Ni vet han grisen i de tre små grisarna.. Han var duktig. Kanske för duktig..

Jag är duktig, min mamma är duktigare och min mormor var duktigast. Det går nog i arv sånt där. Att man ska klara av allt, inte klaga utan alltid se döden i vitögat och aldrig se sig om. Nu kanske jag överdriver lite men ändå inte. Att vara duktig är ett syndrom som tyvärr fler kvinnor lider av än män.

Det som ligger till grund för denna åkomma av duktighet är nog det dåliga samvetet. Skulden av att inte räcka till ordentligt och att därmed vara en sämre människa. För det är lite så det känns. Då man någon gång inte presterar så bra som man kan, eller att man försummat något så kryper det in på en. Fan jag kunde gjort bättre.. Varför gjorde jag inte det? Jo för att man är mänsklig?

Kraven blir högre och högre ju duktigare man är. Man ställer högre krav på sig själv och andra ställer högre krav på dig. Om du någon gång presterar sämre är du en besvikelse, och inte "en duktig" som fått nog i två sekunder.. Då man är duktig så får man efter den dagen aldrig vara sämre än så..

Sen e man stolt också. Då det går bra och man lyckas stå pall. För det gör man oftast, annars e man inte "en duktig"

Så varför vara duktig och göra sitt bästa?

Det sitter nog i blodet..


Kokus på mig..

Det var tanken att jag skulle baka.. Jag hade fått ett nytt recept på äppelkaka som tydligen skulle vara grymt så jag ställde mig och vispade och slevade, knäckte några ägg och skalade några äpplen. Smörade och strödde kokos (!) (ska tydligen vara gött) i en form som sen attackerades av en trögflytande äppelsmetgegga..

Till denna lilla anekdot hör nu att min ugn inte är som andras ugnar.. Min är en gasugn.. Och då inte ens som andras gasugnar.. Nej nej, min ugn är en liten husqvarna från 1500-talet, med tillhörande lika gammal termometer som jag av någon anledning inte kunde läsa av.. Jag tyckte det stod 180 grader, men ack vad jag tog fel.. Efter ungefär 7 svåra minuter börjar det lukta bränt och jag anar det värsta.. I ugnen väntar ett äppelkakelik som dessutom doftar kokos.. En mer erfaren termometeravläsare talar om för mig att ugnen står på 380 grader.. Kakan har det med andra ord lite hett om öronen..

Jag reagerar som alltid då det luktar bränt eller kokos, ur min mun kommer ett lite pipigt gnällande läte.. Sen går det bara utför.. Jag börjar svära över äppelskal i vasken och att jag nu måste diska allt och börja om..

Efter att svettandes ha väntat på att ugnen ska bestämma sig för hur varm den är har jag nu skalat nya äpplen och det visade sig att 50 minuter senare blev det en riktigt go kaka.. Äppel päppel piron päron..

Rekomenderar kokos tillsammans med äpplen, undvik däremot 800 grader.. Du kan lita på mig.



Jag går inte upp 6 och joggar iaf..

Idag ska jag träna.. Varför? Frågar vissa och Bra! säger andra.. Just nu vet jag inte vilket av tillropen jag ska lyssna på..

Varje gång man ställer sig bland andra likasinnade friskisare och tänker att nu jävlar, så frågar man sig själv: "Vad gör jag här?" Varför sätter jag på mig obekväma trikåer och tjippar omkring med 50 plusare samtidigt som de nya dyra skorna som ska stödja, hjälpa och studsa skaver lik förbannat mot fotknölen? Det är heller inte möjligt att stödja sig mot golvet med armbågarna samtidigt som man spänner magen, och hoppar utåt med fötterna och sen ner på knäna.. Men jag försöker.. Jäklar jag försöker... Belöningen är efteråt att man känner sig sjukt duktig och att det är långt till nästa gång...

Yippiekayey MF!!


stark senap tack..

Ibland är man en korv med bröd.. Jag hoppas att några ev Er ute i cyberspace förstår vad jag menar med det.. Man kan vara korv med bröd... Eller en tumvante i rymden....

Idag e jag korv med bröd...

Gunvald och hans vänner

Svenskarna är ett fint folk.. Jo men jag tycker det. Vi e snälla (lite griniga) positiva (lite bittra, men jag har ju en förkärlek till sådana människor), vi är trygga och vill alla väl...

                                                                             MEN

E vi ändå inte lite för tråkiga för vårt eget bästa? Eller vi? Vi låter kanske bara samhället forma oss lite för mycket.. Mångsidighet tex är väl egentligen inget vi kan skryta särskilt mycket med, tycker ni? Jag menar varför kan det inte få finnas fler programledare än Reneé Nyberg eller Aschberg? En "Komoch sittiminsoffasåkanviprataomdittliv-programledare"; Malou von sivers, eller några fler skådisar än Micke fucking Persbrandt och Tuva Novotny??

Micke är i för sig en hejare på att säga fula saker och smälla andra på käften och Tuva (e faktiskt bra) men ändå.. Det finns fler..

Eller som om vi hade brist på sjungande oupptäckta barn och ungdomar som sjunger som näktergalar och har en utstrålning därefter.. Eftersom vi har gott om dessa undrar man varför vi än en gång måste få utstå inte bara Pernilla Wahlgren på scen utan hennes avkomma med.. Som dessutom sjunger falskt och inte alls e speciellt söta..

Snälla Bert.. eller Kishti eller vem det nu är som bestämmer.. Svälj kastmärket, håll käften och var lite schysst nurå... Pleeeaaase?


RSS 2.0