Miss Sofy

Igår var jag på Mosebacke och lyssnade och såg (med mycket om och men) Nationalteatern. Mycket skoj med lagom god kall öl med en fin limebit i. Eftersom det var så packat med folk började folk klättra i ett stackars senigt träd som stod precis bakom oss. Till saken hör också att det inte var en tioårig spenslig flicka som lätt svingade sig upp i en gren för att se bättre utan det var fullgubben orvar (Eller patrik hette han nog). Han gungade och gungade i takt med musiken, samtidigt som han vrålade "Hanna från Arlöööv"  men till slut sa trädet goodbye and good luck och tackade för sig. Ett brak hördes och orvar/patrik låg på marken för ungefär femte gången i rad..

Fatta hur gammalt det där trädet är liksom.. knas..

Jag har kommit på min otursdag.. Jag ska ju alltid vara besvärlig men min lyckodag är faktiskt fredag den 13.. Ja jag vet, "åh vad speciell man kan vara!" Men det är faktiskt så. Då jag spelade basket så hade jag nr 13 på tröjan och det bara var så. Min otursdag är för övrigt snäppet sorgligare.. Nyårsafton.. Jag är en sucker för nyår och vill alltid ha ton med fyrverkerier, sprit och glitter. Fest, långklänning och massa god och svårlagad mat. Så ska det vara, man ska bli kär, bli lycklig, förlåta allt för det gångna året och ge alla en ny chans.. MEN (som han i lets dance skulle sagt) Det blir alltid fel.. Det slutar alltid med tårar och tandagnisslan, klänningen går sönder, man blir matförgiftad eller bränner sig på tomteblossen. Kanske låter trivialt, men då man är fast i sin långklänning och ständigt blir uppbjuden av en kille i Tuborg T tröja som vrålar bajen bärs och rakade brudar i örat på en så önskar man att att man vore hemma med en bok i en för stor stickad tröja och en rejäl bloody mary..

Jag ska dock försöka igen i år.. Nu ska det fanimej bli en new years to remember.. Tur att det är ett tag kvar..