nästa norrmalmstorg
Provade att le idag.. Nu får Ni inte tro att det var första gången på länge utan jag ler typ jämt, men idag provade jag att le åt folk som jag inte känner.. På stan.. på konsum.. Resultatet var antingen blickar som indikerade på att jag var mentalt störd eller ville provocera eller så fick jag leende tillbaka.. Den senare sorten är ju att föredra naturligtvis och det är förvånansvärt hur mycket folk reagerar bara på att man ser lite glad ut.. Dom kanske tror att jag rökt på eller nåt..
Jag har inte rökt på.. Jag har inte ens en liten joint i fickan.. Tänkte bara le lite..
Fast inget leende funkar nog på den här stans busschaufförer.. Ok, Ni har ett tråkigt jobb, folk är säkert jobbiga och tjuvåker och så, men wattefack! Kan Ni inte iaf låtsas titta på mitt kort som jag betalat massa deg för? Jag hör...Du behöver inte skrika..
Tack till er busschaffisar som fortfarande säger hej eller bara inte tittar argt på en.. tack ska Ni ha.. Du som kör 76an ibland, du är jättesnäll.. tack
Vilket trevligt expriment! Det är bra att le, men du har rätt folk reagerar verkligen på den minsta grej som sticker ut från det normala, dvs att gå rakt fram och inte titta på någon alls typ... Jag tror att det var Daniel som någon gång bara gick runt och antingen tittade på saker eller bara gick runt helt planlöst, och folk blev jättestörda på det någon frågade till och med om han var vilse!
och: naw! läste din kommentar nu, söt!
