medborgargardet...
Någon gång i veckan så åkte jag buss som alltid den tidpunkten på dagen. Det var så där sjukt varmt som det har varit i veckan och studenterna skrek förbi på sina flak fyllda med lättklädda rumpor och förfriskade kroppar.... Det var samtidigt USA besök och trafiken stod blixtstill.. Jag kom från norrmalmstrog till kungsan på 25 minuter.. Jag tog mod till mig och gick fram till den bryska busschaufförinnan och frågade om hon kunde öppna dörrarna så vi fick gå av, för det var tvåtusen personer på bussen och ingen trafik utanför som sagt, för ingen bil kunde ju röra sig en milimeter.
Ett argt NEJ och ÄR DU GALEN?? MITT I VÄGEN??? SKULLE INTE TRO DET TJEJEN!!! fick jag tillbaks och jag lunkade besviket tillbaks till min vrå i mitten av bussen. Efter att tre män försökt tämja argbiggan så gjorde vi uppror. Alla tre männen plus lilla jag gick fram och krävde att hon skulle släppa av oss, vilket hon gjorde. Det var som fan tänkte jag. Power to the people.
We are the world... we are the children...
