Miss Sofy

Sorry har varit i ide i bloggvärlden men är nu tillbaka. Jag börjar naturligtvis detta inlägg med lite klagande:

Trött trött trött blir man på folk som ska försöka sätta en på plats då det är de som aldrig kan sköta sig i vanliga fall. Så varje gång de får en chans så biter de till. Det e trist och framför allt så får man en så ohygglig lust att bita tillbaks. ner på mattan igen bara, du vet inte vem du dealar med här..

Och så lite oro:

Mina fiskar håller på att dö! Jag har två, och den svarta har fått något vitt på ögat så det har blivit dubbelt så stort! Stackarn. Och det hjälper inte att ringa veterinären, för enligt veterinärer så är fiskar meningslösa djur att försöka rädda. Förra gången jag ringde då min förra fisk blev sjuk, så skrattade dem lite. (Jag kan kanske förstå dem, men ändå!!!!) och sa att "aaaaaah duuuu... du får nog gå till en djuraffär.. vi har ingen aning..." Lär ni er inget på veterinärskolan sa jag och la på luren...

Sist men inte minst lite kärlek...

Till fantastiska människor där ute. Som vågar som kämpar och som finns där.