Föruft eller känsla?
Nu vill jag leva på det sättet som jag velat leva väldigt länge. Istället för att behöva gå i den här väntan och bara VÄNTA. Fast jag har inte legat på latsidan inte. icke jag icke. Men inte desto mindre väntar jag..
Nu kanske man kan få sluta vänta och börja köra. Men man lämnar allt som är tryggt och går mot en tid i osäkerhet och kanske fattigdom.. men det vet man inte förrän efteråt.
Varför ska just jag vara så jäkla förnuftig för?! Kan inte jag vara en sån som säger " Nämen vafan jag kör så får vi se vad som händer, det lööööser sig!" Just med det här är jag inte sån. Jag är sån om jag ska åka till gotland i några dagar utan någonstans att bo, för det lööööser sig. Men inte denna gång. jag ger upp allt som är säkert, men får kanske mitt livs vändning. Eller så playar jag safe och har säkerhet men blir uttråkad och vill gnaga av mig min ena arm...
Tufft val. Säkerhet + tråkigt eller osäkerhet + kanske kul och helt jävla bäst...?? 
