Bullmormor
Det finna en film som heter: "Det blir aldrig som man tänkt sig". Bra film se den. Men det är sant vet ni.. Det blir aldrig som man tänkt sig.. För man tror varje gång att det ska bli som man tänkt sig.. Man lär sig liksom aldrig. Märkligt men sant. Saker man är säker på aldrig kommer ske kommer förmodligen att göra det. Tjejen på jobbet som man tror bergis föraktar en blir med all säkerhet ens bästa vän.. Tanten man tror ska svära åt en visar sig vara en bullmormor.. Min mormor var sån..bullbakare alltså..
När jag flyttade in i min nya lya hade jag ju självklart redan funderat ut var soffan skulle stå, vart tavlan skulle hänga och så vidare och så vidare.. Men det blev inte så.. inte ens lite..
Det är i för sig lite skoj, för man kan aldrig veta vad som ska hända utan man måste låta sig svepas med. Jag gillar det.. Fast ibland vill jag att maten jag lagar ska smaka som jag vill att den ska smaka..
Så varför oroa sig? För visst fan oroar man sig.. Eller i alla fall jag.. Tänk om, hur blir det då, tänk om han säger, tänk om hon gör... och så vidare... Jag borde sluta oroa mig.. man vet ju ändå ingenting.. Inte förrän efteråt...
På tal om bullmormor så tänker jag bli en sån.. En tjock mormor som bakar skitgoa bullar..
Eller?
