Wiiii
Det är jättefint.. När jag var liten hade jag SEGA spel och inte att förkasta! Sonic The Hodgehog hat gett mig många glada kvällar och nätter med för den delen. Jag är tecespelsgalen. Inte dataspel, det är inte samma sak om man inte har en kontroll att hålla i eller att man ska gasa med p och bromsa med o liksom..
Jag vet inte dataspel faller inte mig på läppen iaf. Man ska bygga upp små städer och kriga eller bli en enorm alv eller troll eller annat och så betalar folk för att få köpa virtuella vapen med virtuella pengar.. Bättre än facenbook kanske där folk faktiskt köper immaginära pajer och drinkar till sina 215 friends för riktiga pengar..
Men tevespel, med kontroll och sitta i soffan och kura och nu med mitt gyllene Wii så är det ju levande också.
Åh, jag är så lycklig...
onsdag går jag ut och vankar, torsdag sitter jag i tankar..
Jag hatar söndagar heter en gammal Ebba Grön låt som går ut på att det snart är måndag igen så man kan inte riktigt njuta av söndagarna, trots att det är en väldigt ledig dag. Denna söndag ska jag ta hand om min söndag, sova länge och baka morotskaka! Sa hon och snöt sig i förlklädet..
Med farmor på höga berget
Vi stod och pratade en bra stund om teater och farmor på höga berget och vädret. Efter att han faktiskt fått hjälp med det han ville ha hjälp med från första början så gick han nog hemåt lite belåten över att en vuxen männska (ja, jag då) blev så glad av att träffa Bamse himself...
Det är lite roligt ändå att träffa lite så där halft kända personer.. Som när Niklas Strömstedt ville köpa ett träd av mig, eller när man upptäcker hur kort Christian Waltz egentligen är.. När man ser att jo, DiLeva har bara lila Kaftaner på sig i verkligheten också eller då Emil Forselius nyper en i rumpan (halvroligt i för sig)...
Eller när man stöter på Rickard Wolf på Systemet, då man kommer samtidigt till kassan och han frågar "Vem var först här egentligen" och man svarar med glimten i ögat "Jag aaaaavskyyr frågesporter" För det var ju faktiskt så han sa i Lejonkungen..
Men inte fattade han det inte...
Jag tar en enkel till Bangkok...
Ta mej härifrån. Från det land där bussarna är sena, chaufförerna griniga, människorna sura. Där nagellacket skavs bort på blott en dag, där micromaten alltid är fryst i mitten, där allt tekniskt har slutat att fungera, där alla bananer är bruna och där skosnörena ständigt går upp..
Ta mej härifrån, från landet där man suckar tungt och biter ihop, från blåst som letar sig in under tröjan och där skon läcker. Ta mej från pappershögarna och diskberget, från tittapåklockansyndromet och från allt gnäll..
Take me home.
En tisdagskvällsfunderingar..
Vad ska jag bli då jag blir stor?
Kommer jag bo där jag bor?
Eller i en villa någonstans,
och ha volvo och vovve med svans..
Blir det någon resa över bergen med buss,
eller kanske La France med kindpuss?
Måhända Transibiriska järnvägen,
Var leder den?
Kanhända står jag på Dramatens Stora Scen,
Likt Lena Endre med bara bröst och bara ben.
Eller på den lilla,
med fågelbo som frilla?
Nej man vet aldrig vad man hittar på med livet,
men man borde våga ta det stora klivet.
Inte fega inte tveka,
Åh, jag som bara vill leka...
brudig brudigare brudigast
Fast en brudig brud blir jag aldrig..
Men man är glad att man e tjej ändå.. Även fast vi har fått allt jobbigt och det blev något skevt i fördelningen mellan män och kvinnor :P så känns det ändå hundra gånger bättre att vara tjej än att vara kille... Kanske för att dom tänker lite märkligt dom små liven, ska alltid missförstå en och måste ha snopp.. Jag vill inte ha snopp..Eller ok för snopp men inte pungen.. Pungen e ful, blir svettig, hänger och kliar... Och får en vuxen karl att gråta av att bli snuddad av en bandyboll..
Som en boll kommer jag tillbaks till dig...
Till slut
Vad ska du bli när du bli stor? Jag ville bli kemist eller pilot. Det vill jag inte längre.. Jag är intresserad av kemi men inte så hemskt mycket om jag ska vara ärlig, kul om det smäller och ändrar färg mest. Pilot ok, men om man inte gått det där gymnasiet som en promille kommer in på varje år så kostar det skjortan och hela fracken att ta flygcertifikat. . Ok. Då jag var tolv ville jag bli skådis..
Problemet med det är att jag fortfarande vill det.. Väldigt gärna. Jag är tom utbildad, men inte hjälper det. Arbetsmarknaden är obefintlig om man inte heter Persbrandt, Fares eller Malmsjö i efternamn. Visst du k an gå scenskolan och få världens kontakter och möjligheter och en hejdundrans utbildning.. Men då ska du vara en på tusen. 12 pers av 1000 blir antagna.. I
nte undra på att man känner sig som en droppe i atlanten. Fast jag har kommit långt, så spelar nära ingen roll.. Det skjuter som bekant ingen hare. En jury av 5 personer har mitt liv i sina händer för 3 minuter och ska sedan bestämma om jag har begåvning nog..
Man tänker, jag struntar i detta och blir något annat.. Hmm vad vill jag bli om jag inte kan bli skådis.. Veterinär? Ja! Hmm få se. jaha... de tar också in en mindre skara studenter vart femte jäkla år och man ska ha 20.0 i betyg minst.. Då räcker det inte med ynka 18.8 poäng inte.. Ok.. journalist, ja jag gillar ju att skriva uppenbarligen! Ja! Ok.. Just det de har heller ingen arbetsmarknad och frilans är inget lockande ord..
Så håller man på fram och tillbaka och återkommer till teatern som en kärnpunkt i hjärtat..
Visst ska man kämpa för det man vill, man vill vara den som orkar fajtas för det man vill ha och få det till slut.. Kan inte till slut komma nu?
Liftkort: 1230 :-
Jag har kommit fram till att vintersemester mest går ut på att bära, släpa, göra illa sig och gå upp tidigt.. Men det är ok. Alla fantastiska människor man har med sig är ju värt besväret.. Och jag åkte faktiskt snowboard. Jag har inte åkt slalom förut utanjag var skidoskuld och skulle ge mig i kast med snowboard. Jag är faktiskt lite impad av mig själv som med handledsskydd och bindningar tog mig upp på fjället i ankarlift för att sedan ta mig ner från detsamma som en snösurfande.. eh surfare :) Det var väldigt roligt, svårt och det gör ju för jävla ont, då man trillar för sjuttielfte gången.
Men ner kom jag.
Andra åket trillar jag av liften (Det är svårt att åka ankarlift med snowboard)... Jag hamnar med huvet neråt i brant nerförsbacke och finner mig själv utstirrad av barn med tillhörande förälder som undrar vad tanetn gör i snön? Ja.. tanten undrar också vad tanten gör i snön, då tanten egentligen borde vara på topppen vid det här laget..
Men som sagt, ner kom jag. . Yay for me :)
